Off to school.
Idag har jag bara en dubbellektion, och den ligger efter lunchen vilket betyder SOVMORGON! Wohoo. Men om 2 veckor har jag 2 dubbellektioner igen, som alla andra dagar. Lektionen innan lunch är nämligen character writing men det "slipper" vi de första veckorna.
(jag skulle infoga en skolbild här, men det tar för lång tid för servern att göra det för tillfället så det får komma senare)
Nu börjar jag få bråttom, ska åka hemifrån om 30min men ligger som ett kolli i sängen med laptopen i högsta hugg. Behöver klä på mig och även fixa till ansiktet. Ska ta bilder efter lektioner så jag antar att punkt 2 är viktigare än normalt.
Jag har i varje fall ätit 2skivor rostat bröd med varsin ostskiva på nu på morgonen! Wish me luck med dom.. Jag har även vägt mig, och resultatet är sorgligt. Och mina nya jeans kan jag dra av med en lätt nedstoppning av händer i fickorna; knäppta och allt glider de raka vägen ner. Not nice, not nice at all..
(jag skulle infoga en skolbild här, men det tar för lång tid för servern att göra det för tillfället så det får komma senare)
Nu börjar jag få bråttom, ska åka hemifrån om 30min men ligger som ett kolli i sängen med laptopen i högsta hugg. Behöver klä på mig och även fixa till ansiktet. Ska ta bilder efter lektioner så jag antar att punkt 2 är viktigare än normalt.
Jag har i varje fall ätit 2skivor rostat bröd med varsin ostskiva på nu på morgonen! Wish me luck med dom.. Jag har även vägt mig, och resultatet är sorgligt. Och mina nya jeans kan jag dra av med en lätt nedstoppning av händer i fickorna; knäppta och allt glider de raka vägen ner. Not nice, not nice at all..
Oh lordie, say it ain't so..
Ok, det jag frukade har hänt. Det stinker köttbullar ända in i mitt rum, och ja min dörr är stängd. Jävla IKEA! Caterar små svenska flickor i utlandet med frysta köttbullar.. Kul jul, nu vet jag a certain kittykitty som ska trotsa kylan och hänga ut genom sitt fönster ett litet tag. Nevermind att jag bor på 10e våningen, eller att det är iskallt ute och inne (ACn har inte fått upp värmen ännu!). Det här är något av en nödsituation, nödsituation a la magen!
Och nej, jag tycker inte ens om köttbullar. Men min hunger säger annorlunda för tillfället..
Och nej, jag tycker inte ens om köttbullar. Men min hunger säger annorlunda för tillfället..
48hr utan mat..
Hemma efter 4 lektioner (2st dubbellektioner) på universitetet. Var sjukt kul och intressant, extra roligt att jag redan kände igen så många små basic ord! Sista halvtimmen var en mardröm dock, jag trodde att mitt låga blodsocker skulle förinta mig just då.
Nu har det gått 48 timmar sedan jag senast förtärde något annat än vatten eller Gatorade. GALET! Så nu får det vara färdiglekt för min mage, ska göra ett långkok av vitt ris så fort mina roomies är klara med sin lunch. Det trevligaste var i taxin på väg från skolan, då börjar mina roomies diskutera vad de ska äta till lunch, och riktigt funderar och känner efter, som om de föreställde sig smakerna. Jag fick till slut fråga om de kunde tänka sig att ta den diskutionen hemma istället, kändes ju lagom kul för mig just då..
Ikväll är det ett event jag hade tänkt gå på, men tror jag måste skippa det tyvärr. Och på fredag är det en afterwork med en massa svenskar, och det ska vara i en bar som jag är typ dying to go to men inte hunnit ännu. Så den stora frågan för eftermiddagen är därmed om jag hinner bli tillräckligt bra tills på fredag, eller inte.
Jag erbjöd mig självklart att koka mitt ris efter roomiesarnas mat, eftersom jag ändå ska låta det koka allt för länge. Men nu kom jag på att det ju kommer lukta som tusan av mat i köket, jag tror inte min undernärda kropp klarar av det. Helst av allt skulle jag vilja gå ut och äta en fet pizza med sjukt mycket ost på just nu, och om frestelsen blir för stor så kommer väl det ske, och så kommer jag fortsätta vara magsjuk i all evighet. Självbehärskning är stundtals underskattat..
Undrar när jag ska äta?
Nu har det gått 48 timmar sedan jag senast förtärde något annat än vatten eller Gatorade. GALET! Så nu får det vara färdiglekt för min mage, ska göra ett långkok av vitt ris så fort mina roomies är klara med sin lunch. Det trevligaste var i taxin på väg från skolan, då börjar mina roomies diskutera vad de ska äta till lunch, och riktigt funderar och känner efter, som om de föreställde sig smakerna. Jag fick till slut fråga om de kunde tänka sig att ta den diskutionen hemma istället, kändes ju lagom kul för mig just då..
Ikväll är det ett event jag hade tänkt gå på, men tror jag måste skippa det tyvärr. Och på fredag är det en afterwork med en massa svenskar, och det ska vara i en bar som jag är typ dying to go to men inte hunnit ännu. Så den stora frågan för eftermiddagen är därmed om jag hinner bli tillräckligt bra tills på fredag, eller inte.
Jag erbjöd mig självklart att koka mitt ris efter roomiesarnas mat, eftersom jag ändå ska låta det koka allt för länge. Men nu kom jag på att det ju kommer lukta som tusan av mat i köket, jag tror inte min undernärda kropp klarar av det. Helst av allt skulle jag vilja gå ut och äta en fet pizza med sjukt mycket ost på just nu, och om frestelsen blir för stor så kommer väl det ske, och så kommer jag fortsätta vara magsjuk i all evighet. Självbehärskning är stundtals underskattat..
Undrar när jag ska äta?
Min personliga Long March.
Nu är jag hemma från ett besök på City Supermarket. Sjukt bra och sjukt expensive blev det. Dock ska jag till skolan imorgon, så jag vågar inte äta något förrän lektionerna är över. Vet bara inte hur det hela ska gå till, men jag får förlita mig på min Gatorade.
Jag ligger som en kokad broccoli i sängen, kommer nog inte förflytta mig många meter härifrån ikväll. Det känns sjukt trist dock, att vara i den roligaste och mest intressanta staden som jag känner till men inte kunna gå ut för en night on town.
Men när det blir bra igen då jäklar.. Då är jag back in the game again.
En Appletini i lobbybaren på Portman Ritz-Carlton hade inte suttit helt fel dock.. Dom är helt fantastiska där. Darn it, jag måste bli frisk a.s.a.p.!
Jag ligger som en kokad broccoli i sängen, kommer nog inte förflytta mig många meter härifrån ikväll. Det känns sjukt trist dock, att vara i den roligaste och mest intressanta staden som jag känner till men inte kunna gå ut för en night on town.
Men när det blir bra igen då jäklar.. Då är jag back in the game again.
En Appletini i lobbybaren på Portman Ritz-Carlton hade inte suttit helt fel dock.. Dom är helt fantastiska där. Darn it, jag måste bli frisk a.s.a.p.!
Ett regnigt Shanghai.
Tydligen regnar det idag, och är mulet. Och Shanghai är nog vackrare än på länge just precis nu.
Jag gick precis upp ur sängen för andra gången idag, gick endast upp för att gå på toaletten när jag vaknade, och det var en tripp på 3m då jag har en en suite. Jag tänkte att nu jäklar ska jag röka. Kanske inte det bästa när man mår krasst i magen, men det finns ju inte särskilt mycket kvar i den så att up'a matsmältningen verkade inte göra någon skillnad. Dock svimmade jag till lite på väg tillbaka från balkongen. Det betyder nog att jag inte ska åka till City Supermarket idag. Inte ännu åtminstonde.
När jag mår såhär tänker jag alltid på de som har anorexia, och blir självklart otroligt nedstämd. Det är så hemskt. Jag önskar att alla de skulle ha någon som skulle kunna krama dom och ta hand om dom, tala om att de är så otroligt fina, och främst att de kan och orkar bli friska. Det är en så hemsk sjukdom, helt ofattbar för någon som mig. Ändå har jag haft närstående som har drabbats av det, men som har "tillfrisknat" tack och lov. Dock går det väl aldrig att bli frisk från något sådant på riktigt? Att få ett "normalt" förhållande till mat någon mer gång? För oavsett om just de tvångstankarna försvinner, så ersätts de väl av andra tankar. Eller är det så? Jag vågar nästan inte fråga, det är så otroligt känsligt..
I högstadiet blev jag kallad anorexiaoffer på en alltför regelbunden basis. Det var främst en tjej som gjorde det, och jag tyckte synd om henne redan då, men det gjorde ju inte faktumet att jag lyckades få en skev bild på min egna kropp och på mitt födointag desto mindre. När jag gick i 7an var jag några centimeter över 170, och kunde fortfarande få på mig jeans jag hade haft när jag var 7/8 år gammal. Jag var smal. Men inte för att jag inte åt, utan för att det var så min kropp var. Inget mer och inget mindre.
Däremot skapades ett förhållande till mat som jag håller fast vid än idag. Ett förhållande som gör att jag äter ofta och mnycket, och gärna extremt onyttigt. Allt för att a) uppnå en normal vikt och b) hålla kvar den vikten. Senaste åren har jag varit mycket effektiv på punkt b). Så fort jag blir sjuk eller stressad går jag lätt ner, men jag vet vad som krävs för att gå upp igen. Men är det normalt? Nej. Däremot så är jag på något konstigt vänster otroligt tacksam över att ha just det här problemet. Och inte ha det motsatta problemet, att kämpa för att gå ner i vikt.
Min fysik klarar inte av ett normalt födointag, jag måste kontrollera mitt blodsocker lite för ofta för att det vore möjligt. Däremot mår jag riktigt bra av att äta hälsosam mat, förutom faktumet att jag snabbt går ner några kilo.
Så fort jag kan äta igen vet jag att jag har ett par kilo att ta igen, och det kommer jag att göra.
Men de där ute som kämpar för att bli av med sina kilon, och gör det genom att svälta sig själva; er skulle jag vilja krama en lång stund. Och säga att ni är fina precis som ni är! För det är vi alla, oavsett vad någon annan miserabel människa säger..
Jag gick precis upp ur sängen för andra gången idag, gick endast upp för att gå på toaletten när jag vaknade, och det var en tripp på 3m då jag har en en suite. Jag tänkte att nu jäklar ska jag röka. Kanske inte det bästa när man mår krasst i magen, men det finns ju inte särskilt mycket kvar i den så att up'a matsmältningen verkade inte göra någon skillnad. Dock svimmade jag till lite på väg tillbaka från balkongen. Det betyder nog att jag inte ska åka till City Supermarket idag. Inte ännu åtminstonde.
När jag mår såhär tänker jag alltid på de som har anorexia, och blir självklart otroligt nedstämd. Det är så hemskt. Jag önskar att alla de skulle ha någon som skulle kunna krama dom och ta hand om dom, tala om att de är så otroligt fina, och främst att de kan och orkar bli friska. Det är en så hemsk sjukdom, helt ofattbar för någon som mig. Ändå har jag haft närstående som har drabbats av det, men som har "tillfrisknat" tack och lov. Dock går det väl aldrig att bli frisk från något sådant på riktigt? Att få ett "normalt" förhållande till mat någon mer gång? För oavsett om just de tvångstankarna försvinner, så ersätts de väl av andra tankar. Eller är det så? Jag vågar nästan inte fråga, det är så otroligt känsligt..
I högstadiet blev jag kallad anorexiaoffer på en alltför regelbunden basis. Det var främst en tjej som gjorde det, och jag tyckte synd om henne redan då, men det gjorde ju inte faktumet att jag lyckades få en skev bild på min egna kropp och på mitt födointag desto mindre. När jag gick i 7an var jag några centimeter över 170, och kunde fortfarande få på mig jeans jag hade haft när jag var 7/8 år gammal. Jag var smal. Men inte för att jag inte åt, utan för att det var så min kropp var. Inget mer och inget mindre.
Däremot skapades ett förhållande till mat som jag håller fast vid än idag. Ett förhållande som gör att jag äter ofta och mnycket, och gärna extremt onyttigt. Allt för att a) uppnå en normal vikt och b) hålla kvar den vikten. Senaste åren har jag varit mycket effektiv på punkt b). Så fort jag blir sjuk eller stressad går jag lätt ner, men jag vet vad som krävs för att gå upp igen. Men är det normalt? Nej. Däremot så är jag på något konstigt vänster otroligt tacksam över att ha just det här problemet. Och inte ha det motsatta problemet, att kämpa för att gå ner i vikt.
Min fysik klarar inte av ett normalt födointag, jag måste kontrollera mitt blodsocker lite för ofta för att det vore möjligt. Däremot mår jag riktigt bra av att äta hälsosam mat, förutom faktumet att jag snabbt går ner några kilo.
Så fort jag kan äta igen vet jag att jag har ett par kilo att ta igen, och det kommer jag att göra.
Men de där ute som kämpar för att bli av med sina kilon, och gör det genom att svälta sig själva; er skulle jag vilja krama en lång stund. Och säga att ni är fina precis som ni är! För det är vi alla, oavsett vad någon annan miserabel människa säger..
Censuren.
Jag är så sjukt trött på internetcensuren. Det är ju jättebra och roligt att komma åt åtminstonde YouTube, men alltför många sidor är restrikterade. Nu följer jag min nyfunne malaysiske vän (som f.ö. är en fab tjej!) och installerar ett program som gör att jag slipper försöka använda sjukt tröga proxyservrar för att komma in på ickegodkända sidor.
Viva la revolution!
Bilden ovan är klickbar. Klickar ni på den kan ni se fröken 1 och fröken 2, mina trogna resekamrater och vänner, röka utanför vår lokala polisstation.
Fröken 1, som skådas till vänster på bilden, blev väldigt nervös när jag fotograferade eftersom vi väntade på att få träffa en engelsktalande polis efter att ha blivit ditringda av polisen. Vi trodde att de skulle förhöra oss om himmel och jord. Och precis när jag fotade kom just den polisman vi väntade på. Men han var snäll och log mycket. Och det visade sig att vi hade blivit ditringda för att fröken 2s efternamn i visumet inte överrensstämde med efternamnet på residencepermit'en. Det är farligt det där med att ha bokstäverna å, ä eller ö i något av sina namn! Vi hade en trevlig söndagseftermiddag på polisstationen i alla fall, och kunde notera att polismännen gillar att röka. På andra våningen, inne i ett gigantiskt kontor där vi fick prata med "vår" polis fanns det stora kristallskålar på vart och varannat bord, de var där för att askas i. Klockrent.
Viva la revolution!
Bilden ovan är klickbar. Klickar ni på den kan ni se fröken 1 och fröken 2, mina trogna resekamrater och vänner, röka utanför vår lokala polisstation.
Fröken 1, som skådas till vänster på bilden, blev väldigt nervös när jag fotograferade eftersom vi väntade på att få träffa en engelsktalande polis efter att ha blivit ditringda av polisen. Vi trodde att de skulle förhöra oss om himmel och jord. Och precis när jag fotade kom just den polisman vi väntade på. Men han var snäll och log mycket. Och det visade sig att vi hade blivit ditringda för att fröken 2s efternamn i visumet inte överrensstämde med efternamnet på residencepermit'en. Det är farligt det där med att ha bokstäverna å, ä eller ö i något av sina namn! Vi hade en trevlig söndagseftermiddag på polisstationen i alla fall, och kunde notera att polismännen gillar att röka. På andra våningen, inne i ett gigantiskt kontor där vi fick prata med "vår" polis fanns det stora kristallskålar på vart och varannat bord, de var där för att askas i. Klockrent.
Den egentliga ursäkten till att jag bloggar dagen till ära..
..Det finns helt klart en anledning till dagens plötsliga bloggande. Jag är nämligen sjuk. Magsjuk! För andra gången over here. Arma öde..
Mina vänner är för tillfället på våra allra första lektioner i kinesiska på universitetet och jag ligger och håller krampaktigt om min bärbara och hoppas på att slippa springa (ja, springa) till toaletten något mer. Och är så sjukt avundsjuk och missnöjd över att inte kunna deltaga på säkert en av de mest intressanta dagarna, då alla är nya och förvirrade och vilsna. Jag älskar att observera sådana tillfällen.. Så jag tycker helt fruktansvärt synd om mig själv, det ska väl klargöras en gång för alla.
Om jag mår lite bättre om någon timme åker jag till Portman, och förkovrar mig i City Supermarkets utländska underbarheter. Portman är mångas favorithotell i Shanghai (and I don't blame them) och det har bl.a. en fantastisk liten utomhusgalleria huserad i sitt komplex. Där kan man hitta just City Supermarket, den enda riktiga mataffären som specialiserar sig på importerad mat av hög kvalitét, Toni&Guy, Starbucks (såklart!) och nykomlingen sen mitt förra besök i Shanghai: California Pizza Kitchen! Och en massa annat, bl.a. en av mottagningarna till min läkarklinik.
Men, dagens besök ska gå ut på att inhandla:
Jag ska dock invänta mina vänners hemkomst från universitetet innan jag ger mig ut på detta äventyr. Jag har nu fastat i nästan 24h igen, och min kropp och notoriously svängiga blodsocker mår inte top of the line av sådant här beteende. Så det är nog säkrast att inte åka själv.
/On my way to the skeleton-land
Mina vänner är för tillfället på våra allra första lektioner i kinesiska på universitetet och jag ligger och håller krampaktigt om min bärbara och hoppas på att slippa springa (ja, springa) till toaletten något mer. Och är så sjukt avundsjuk och missnöjd över att inte kunna deltaga på säkert en av de mest intressanta dagarna, då alla är nya och förvirrade och vilsna. Jag älskar att observera sådana tillfällen.. Så jag tycker helt fruktansvärt synd om mig själv, det ska väl klargöras en gång för alla.
Om jag mår lite bättre om någon timme åker jag till Portman, och förkovrar mig i City Supermarkets utländska underbarheter. Portman är mångas favorithotell i Shanghai (and I don't blame them) och det har bl.a. en fantastisk liten utomhusgalleria huserad i sitt komplex. Där kan man hitta just City Supermarket, den enda riktiga mataffären som specialiserar sig på importerad mat av hög kvalitét, Toni&Guy, Starbucks (såklart!) och nykomlingen sen mitt förra besök i Shanghai: California Pizza Kitchen! Och en massa annat, bl.a. en av mottagningarna till min läkarklinik.
Men, dagens besök ska gå ut på att inhandla:
- Amerikansk organisk barnmat i form av applesauce. Min läkare har sagt att jag ska ha det till min stackars mage, och det är gott, så mobba mig inte.
- Gatorade. Varför betala 2kr per flaska för lokalt producerat när jag kan inhandla amerikanskt för 12ggr det priset? Not.. Nu var jag sarkastisk, vänligen notera detta. Men jag vill ha en smak som inte finns i den lokalt producerade, tyvärr. Och jag är tillräckligt sjuk för att få agera en otacksam expatjävel i en dag eller så.
- Vatten. Jag har druckit så galet mycket vatten de senaste dagarna att mina reserver börjar ta slut härhemma.
- Bananer.
- Vitt bröd att rosta.
- Toalettpapper. Mjukt. Trevligt. Enough said.
- Havregryn. Mobba mig inte för detta heller, så fort jag kan hålla mat nere och allt har balanserat sig måste jag få igång magen med lite fibrer.
- Marmelad. Jag har endast hittat söndersockrade marmelader bland de kinesiska på vårat Carrefour. Så nu är det dags att ta i med hårdhandskarna.
- Sylt. Till den stundande havregrynsgröten.
- Rismjölk. Sötat. Vaniljsmaksatt.
- Red Bull. Jag saknar min drog! Jag har inte hittat någon Red Bull som den europeiska over here as of yet. Och nu börjar beroendet ta sin toll.
- Salta kex.
Jag ska dock invänta mina vänners hemkomst från universitetet innan jag ger mig ut på detta äventyr. Jag har nu fastat i nästan 24h igen, och min kropp och notoriously svängiga blodsocker mår inte top of the line av sådant här beteende. Så det är nog säkrast att inte åka själv.
/On my way to the skeleton-land
Papiljotter och dekadens.
Något fantastiskt har hänt; bildfunktionen fungerar igen! Så nu bjuder jag på en bild på mig själv, tillfället till ära. En suddig bild där jag har värmespolar och morgonrock, innan utgången på kinesiska nyårsaftonen. Jag älskar att känna mig som en 50-tals frugeluga innan utgång. Släng dit en martini och några oliver och voila!
Det är officiellt, jag är rena döden som bloggare.
It is true, I suck.
Men jag skyller allt på att jag inte kunnat lägga upp bilder via blogg.se. Bilder är ju a och o!
Jag kanske bör göra ett tappert försök att få upp lite bilder snarast, så att ni några (stackars!) besökare som tycks frekventa min döda blogg får något att titta på.
I'll fix.
Men jag skyller allt på att jag inte kunnat lägga upp bilder via blogg.se. Bilder är ju a och o!
Jag kanske bör göra ett tappert försök att få upp lite bilder snarast, så att ni några (stackars!) besökare som tycks frekventa min döda blogg får något att titta på.
I'll fix.
Äntligen en solig dag.
Idag är den första soliga dagen på 2 veckor, och jag har en deadline att möta som tvingar mig att stanna hemma de närmaste timmarna. Darn it!
Martina och Bea (mina roomies och medresenärer) ska till Jade Buddha Temple nu tror jag (efter tips från mig, hehe..). Jag har besökt det redan så det kan vara ett bra tillfälle för dom att passa på att se det också, hoppas de får turen att se en mässa! Så fort jag är färdig här hemma ska jag i.a.f. ringa dom och hoppa in i närmaste taxi för att bege mig dit de är. Känner på mig att den här dagen kan bli precis hur galen som helst, vem vet.
Igår hade jag velat gå på Atticas nyårsfest, men tjejerna var trötta efter de senaste 2 kvällars utgångar så det blev en hemmakväll. Jag var inte riktigt desperat nog att gå dit själv, men hade killen från New York som Martina och jag träffade på Mao kvällen innan inte flygit till Manila under dagen så hade jag nog minsann slagit honom en signal, kan tänka mig att det var good times all around på Attica inatt nämligen..
Under min tid hemma passade jag på att prata läääänge med Eric, min sambo och pojkvän hemma i Stockholm, lyssna på lite David Guetta och sen skulle jag se på dvds. Efter middagen hade jag införskaffat 19 nya dvd-skivor och körde en hårdrankning för att välja vilken film jag skulle se. När det väl var avklarat visade det sig att filmen var en fucking screener! Åååh, arma öde. Och det var en 3 år gammal film så det var inte direkt befogat på något plan med en screener. Men, med tanke på filmpriset så är det ju ok med en disfunctional skiva här och där..
Vet ni vad DVD-priset på gatan är förresten?
Martina och Bea (mina roomies och medresenärer) ska till Jade Buddha Temple nu tror jag (efter tips från mig, hehe..). Jag har besökt det redan så det kan vara ett bra tillfälle för dom att passa på att se det också, hoppas de får turen att se en mässa! Så fort jag är färdig här hemma ska jag i.a.f. ringa dom och hoppa in i närmaste taxi för att bege mig dit de är. Känner på mig att den här dagen kan bli precis hur galen som helst, vem vet.
Igår hade jag velat gå på Atticas nyårsfest, men tjejerna var trötta efter de senaste 2 kvällars utgångar så det blev en hemmakväll. Jag var inte riktigt desperat nog att gå dit själv, men hade killen från New York som Martina och jag träffade på Mao kvällen innan inte flygit till Manila under dagen så hade jag nog minsann slagit honom en signal, kan tänka mig att det var good times all around på Attica inatt nämligen..
Under min tid hemma passade jag på att prata läääänge med Eric, min sambo och pojkvän hemma i Stockholm, lyssna på lite David Guetta och sen skulle jag se på dvds. Efter middagen hade jag införskaffat 19 nya dvd-skivor och körde en hårdrankning för att välja vilken film jag skulle se. När det väl var avklarat visade det sig att filmen var en fucking screener! Åååh, arma öde. Och det var en 3 år gammal film så det var inte direkt befogat på något plan med en screener. Men, med tanke på filmpriset så är det ju ok med en disfunctional skiva här och där..
Vet ni vad DVD-priset på gatan är förresten?
In China!
Hello lovelies!
Förlåt bloggen för försummelsen. Nu är jag i Kina i vilket fall och har varit här i 2 veckor än så länge. Tiden bara flyger iväg men samtidigt har jag hunnit göra otroligt mycket. Mer om det senare, jag måste ju få mjukstarta bloggandet lite.
Så jag bjuder på en bild så länge.
......................
Nehepp, bildfunktionen via blogg.se verkar inte fungera, så jag återkommer. Tills dess ska jag ut på min balkong på den 9e våningen och ta en cigarett. Och kanske spana på alla fyrverkerier..
Gott nytt råttans år!
Peeeace,
/M
Förlåt bloggen för försummelsen. Nu är jag i Kina i vilket fall och har varit här i 2 veckor än så länge. Tiden bara flyger iväg men samtidigt har jag hunnit göra otroligt mycket. Mer om det senare, jag måste ju få mjukstarta bloggandet lite.
Så jag bjuder på en bild så länge.
......................
Nehepp, bildfunktionen via blogg.se verkar inte fungera, så jag återkommer. Tills dess ska jag ut på min balkong på den 9e våningen och ta en cigarett. Och kanske spana på alla fyrverkerier..
Gott nytt råttans år!
Peeeace,
/M
