Den egentliga ursäkten till att jag bloggar dagen till ära..
..Det finns helt klart en anledning till dagens plötsliga bloggande. Jag är nämligen sjuk. Magsjuk! För andra gången over here. Arma öde..
Mina vänner är för tillfället på våra allra första lektioner i kinesiska på universitetet och jag ligger och håller krampaktigt om min bärbara och hoppas på att slippa springa (ja, springa) till toaletten något mer. Och är så sjukt avundsjuk och missnöjd över att inte kunna deltaga på säkert en av de mest intressanta dagarna, då alla är nya och förvirrade och vilsna. Jag älskar att observera sådana tillfällen.. Så jag tycker helt fruktansvärt synd om mig själv, det ska väl klargöras en gång för alla.
Om jag mår lite bättre om någon timme åker jag till Portman, och förkovrar mig i City Supermarkets utländska underbarheter. Portman är mångas favorithotell i Shanghai (and I don't blame them) och det har bl.a. en fantastisk liten utomhusgalleria huserad i sitt komplex. Där kan man hitta just City Supermarket, den enda riktiga mataffären som specialiserar sig på importerad mat av hög kvalitét, Toni&Guy, Starbucks (såklart!) och nykomlingen sen mitt förra besök i Shanghai: California Pizza Kitchen! Och en massa annat, bl.a. en av mottagningarna till min läkarklinik.
Men, dagens besök ska gå ut på att inhandla:
Jag ska dock invänta mina vänners hemkomst från universitetet innan jag ger mig ut på detta äventyr. Jag har nu fastat i nästan 24h igen, och min kropp och notoriously svängiga blodsocker mår inte top of the line av sådant här beteende. Så det är nog säkrast att inte åka själv.
/On my way to the skeleton-land
Mina vänner är för tillfället på våra allra första lektioner i kinesiska på universitetet och jag ligger och håller krampaktigt om min bärbara och hoppas på att slippa springa (ja, springa) till toaletten något mer. Och är så sjukt avundsjuk och missnöjd över att inte kunna deltaga på säkert en av de mest intressanta dagarna, då alla är nya och förvirrade och vilsna. Jag älskar att observera sådana tillfällen.. Så jag tycker helt fruktansvärt synd om mig själv, det ska väl klargöras en gång för alla.
Om jag mår lite bättre om någon timme åker jag till Portman, och förkovrar mig i City Supermarkets utländska underbarheter. Portman är mångas favorithotell i Shanghai (and I don't blame them) och det har bl.a. en fantastisk liten utomhusgalleria huserad i sitt komplex. Där kan man hitta just City Supermarket, den enda riktiga mataffären som specialiserar sig på importerad mat av hög kvalitét, Toni&Guy, Starbucks (såklart!) och nykomlingen sen mitt förra besök i Shanghai: California Pizza Kitchen! Och en massa annat, bl.a. en av mottagningarna till min läkarklinik.
Men, dagens besök ska gå ut på att inhandla:
- Amerikansk organisk barnmat i form av applesauce. Min läkare har sagt att jag ska ha det till min stackars mage, och det är gott, så mobba mig inte.
- Gatorade. Varför betala 2kr per flaska för lokalt producerat när jag kan inhandla amerikanskt för 12ggr det priset? Not.. Nu var jag sarkastisk, vänligen notera detta. Men jag vill ha en smak som inte finns i den lokalt producerade, tyvärr. Och jag är tillräckligt sjuk för att få agera en otacksam expatjävel i en dag eller så.
- Vatten. Jag har druckit så galet mycket vatten de senaste dagarna att mina reserver börjar ta slut härhemma.
- Bananer.
- Vitt bröd att rosta.
- Toalettpapper. Mjukt. Trevligt. Enough said.
- Havregryn. Mobba mig inte för detta heller, så fort jag kan hålla mat nere och allt har balanserat sig måste jag få igång magen med lite fibrer.
- Marmelad. Jag har endast hittat söndersockrade marmelader bland de kinesiska på vårat Carrefour. Så nu är det dags att ta i med hårdhandskarna.
- Sylt. Till den stundande havregrynsgröten.
- Rismjölk. Sötat. Vaniljsmaksatt.
- Red Bull. Jag saknar min drog! Jag har inte hittat någon Red Bull som den europeiska over here as of yet. Och nu börjar beroendet ta sin toll.
- Salta kex.
Jag ska dock invänta mina vänners hemkomst från universitetet innan jag ger mig ut på detta äventyr. Jag har nu fastat i nästan 24h igen, och min kropp och notoriously svängiga blodsocker mår inte top of the line av sådant här beteende. Så det är nog säkrast att inte åka själv.
/On my way to the skeleton-land
Kommentarer
Trackback